En orgel

Blogg

Jag  har en svart orgel i ett av mina rum. Den ropade jag in på auktion i Tallparken för många år sedan. För att den var fin. Och det är den fortfarande med sina gulddetaljer. Kombinerad med en svart och guldig spegel och gyllene änglar bildar den ett lite högtidligt hörn i rummet.
Ingen i familjen spelar men Peter Harness spelade och sjöng min favorit Jerusalem för mig en gång när jag var stressad av matlagning.
Numera förfaller den alltmer ser man på tangenterna som sjunker ner. På notstället står två trollfigurer som Wiktor har karvat i grov tallbark. Uppe en bricka av spegelglas. På den står ett antal minikatter i olikfärgat glas.
En inramad färgbild föreställer herrarna i huset. Svärfar Karl-Erik, pappa Arne, en ung Wiktor och en ännu yngre Gustav.
Pappa har sin Wegamössa på och svärfar sommarkeps i mörkblå bomull. Wiktor har relativt kort hår, står som en sky av lockar. Gustavs hår faller snyggt och ganska nyklippt.
Det är Karl-Erik som talar, resonerar med pappa Arne. Pappa tittar ner i bordet och funderar på vad han ska svara. Pojkarna lyssnar och ler, tittar ner och funderar.
Det är midsommar, blåklint och prästkrage på bordet, som är dukat på Sjödalaaltanen.
Karl-Erik har säkert inlett sitt anförande med: ” Faktum är…”
Han gjorde det för att säkra lyssnarnas uppmärksamhet.
Han var engagerad socialliberal folkpartist och hade mycket att säga. Undrar vad han skulle sagt idag?
Ett annat foto, gammalt svartvitt, står inramat på orgeln. Det är en bild av ett stiligt bröllopspar, de tidigare ägarna av detta hus och den affär de drev här.
Anna har vit ankelång klänning med spetsdetaljer kring ärmarna och vita handskar på händerna. Lång slöjasom går i golvet och huvudet och pannan är prydd med blommor på 20-talsvis, spets och myrten. Håret syns inte. Hon står upp och håller sin bukett. Står bakom maken som sitter, välkammad i mörk kostym och blommor i kragen. Han har också vita handskar på. Ock så blanka skor. Han sitter förmodligen för att dölja att han är påtagligt kortare än sin hustru. Hos fotografen är de placerade på en vit fäll.
Det finns en bild på dem från de äldre åren, då de är betydligt äldre. Även på denna bild sitter Alfred och Anna står bakom med handen på hans axel.
Den bilden har jag i Malmö.
Så ser det ut på min orgel.