Ett gammalt foto

Blogg

En bild från förr. Jag är nog sjutton år. Det är en av de första bilderna Jan har tagit av mig.
I skogen ovanför Knudavallen och hästhagen växer bokskog fram till Lysellas hus. Där finns en liten sänka och en tjärn, ganska liten. Detta är vinterlov och frost, is på tjärnen. Mamma har tagit oss på vandring dit. Bror Björn är med. Han och mamma åker skridsko på den frusna tjärnen. Fin is bara att sopa av lite.
Isen ger ett ljust återsken i mitt ansikte, liksom drömskt. Ögonen är mörka. Tittar inte in i kameran.
Vackert foto och vacker flicka. Något att minnas att så såg jag ut en tid.
Minns det som en tid av osäkerhet och ängslan. Konstigt, när man är som vackrast i livet har man ingen glädje av det.
Tjärnen finns kvar, numera förfulad med en dumpad hushållsmaskin. En period kunde skogen sluka allt. Rester finns kvar lite här och där.
Nya tider. Ingen skulle dumpa på det viset. Skulle det ske hade man försökt ställa någon till svars. Det placeras väl fortfarande uttjänta bilar i skogar. Först som om de är parkerade, sedan bortglömda och fula rester, som är i helt fel miljö.
Mamma älskade vintersporter, skidor och skridskor. Ofta var det vinter just vecka åtta så vi kunde sporta även nere i söder.
Traditionen med sportlov på Torsö hade jag också. Mamma tog pojkarna till kusinerna i norr, Örträsk blev vintersportorten några år.
Gustav började som tonåring resa söderut till alperna. Lärde sig utförslöp och slalom.
All detta far i huvudet på mig när jag ser ett gammalt svartvitt foto av en sjuttoårig skönhet i skogen på Torsö.
Hon är nu ett minne blott.