För länge sedan

Blogg

Gårdagens TV program om Ingmar Bergman belyste speciellt 1957 då han var regissör på Malmö Stadsteater.
Han satte upp en fem timmar lång föreställning Peer Gynt med Max von Sydow i huvudrollen. Pappa var journalist på Sydsvenska Dagbladet och var en av de första som beviljades en intervju med Ingmar Bergman.
Jag var nio år gammal och fick gå och se denna magiska Peer Gynt som man visade.
Jag minns Max distikta röst först som den övermodige unge Peer och på slutet som en bruten gammal man som förlorat allt. Hans trogna kärlek Solveig!
Naima Wifstrand minns jag också.
Jag tror att jag var engagerad hela tiden. Mamma och pappa förklarade väl lite kring handlingen, men jag tänker att upplevelsen där och då räckte för att hålla mig trollbunden. Så minns jag det i alla fall.
Tänk att föräldrarna tog oss med på detta och att jag kan  ännu återuppleva denna första teaterupplevelse känslomässigt än idag.
Jag fick även se hans uppsättning av Glada Änkan.
I mitt minne var den stora scenen ett färgsprakande myller.
Älskade att gå på teatern. Mörkret i salongen och den upplysta scenen där magi skapades.
Tänker med tacksamhet på föräldrarna som litade på att vi kunde ta till oss teaterupplevelserna!
Pappa var en av de första journalisterna som intervjuade Ingmar Bergman. Och vid middagsbordet lyssnade vi på hur de pratade om hans kärlekshistorier. Bibbi och Harriet var namn som nämndes. Och vi lyssnade och tog till oss av allt.
Så igår kväll var det många minnen som vaknade.
Jag blev åter en storögd nioåring med stora öron.