Försvar

Blogg

Vi har många olika tekniker att försvara vårt jag.
Man kan isolera upplevelser från de känslor de väcker. Som att isolera ett hus. Ibland är det inte så välisolerat, läcker och drar lite här och där. Kanske måste fönstren tätas. Och gardiner som dras för tätar också.
Man kan också projicera oönskade känslor på någon annan.
Minns en kille, som ofta blev mer arg än han kunde hantera. Han hade ett kraftigt tag om sin lärares händer, som försökte lugna honom. Samtidigt skrek han att läraren skulle släppa honom.
Detta händer ofta när vi grälar. Du behöver väl inte bli så arg, säger vi till vår antagonist, fyllda av irritation och ilska, som vi anser att motparten riktar mot oss.
Vissa känslor kan vara så hotfulla att vi måste totalförneka dem.
Kan fastna, bli förlamande och hotar därmed jaget.
Man betalar alltid ett pris, riktigt vad vet vi inte. Det är sådant man eventuellt kan upptäcka i terapi
Det går inte att leva utan dessa skydd. Man kommer att förefalla ytterst egendomlig om man försöker.
Dostojevski beskriver en sådan karaktär i sin roman: ”Idioten”. Skyddslös framstår han som en idiot. Mer god för denna världen än vad som är hälsosamt.
En konstruktiv och ofta bra skyddsreaktion är sublimering. Förbjudna känslor driver många bra aktiviteter. Får oss att agera ut på ett bra sätt, som jag och andra har nytta av.
Ibland har man inte tätat överallt. Och det är vi ovetande om.
Var i jobbet på en konferens angående konsekvenser av vissa upplevelser. Man radade upp hur karakteristika blir hos utsatta på sikt. Mitt i allt blev jag väldigt ledsen och fick gå hem. Ville inte sitta där och gråta.
Insåg att jag var en som drabbats, men stoppat undan det för att kunna gå vidare.
Nyttig upplevelse, som lärde mig mycket om mig själv.
Kanske var jag mogen att se och hantera det som hänt bättre så det var därför det kom upp.
En flicka, som jag hade samtal med, insåg som artonåring att hon blev våldtagen som trettonåring. Då det hände var hon barnslig och förstod inte. Hon tänkte då, att så här får man nog inte göra, men hon var inte säker nog för att kunna slå larm eller skydda sig.
Så försvarsmekanismerna både skyddar och förvirrar.
Olika för alla, men finns hos alla.