Jul igen

Blogg

Balans i allt. Försöker luta mig bak, lyssna på radion och låta dagen skölja över mig. Men då blir jag inte klar! Hurdå?
Allt jag planerat att vara klart till julafton. Det kräver ett visst engagemang och aktivitet från mig. Och då skapar jag trots allt förväntningar hos mig själv åtminstone. Och de förväntningarna ger ett driv som kan förvandlas till stress, men också nödvändig energi.
Då jag jobbade och handledde annan personal i skolan brukade jag säga att man kan inte ickegöra.
Hur du än förhåller dig påverkar det.
Det var för det mesta ett gott råd att inte agera för mycket. Driver fram andras aktivitet, får människor att växa. Om du hela tiden agerar tar du ett ansvar som du kanske inte kan eller ska ta. Det berövar andra från viktig utveckling.
Man brukar skoja om trerapeuternas tystnad i samtal. Men den tystnaden, om den är lugn och accepterande, driver fram samtalet.
Fast blir det någon julafton i tid om inte jag blandar mig i och sätter min prägel på den?
Ja, om jag bara sitter kvar här på min veranda så infinner sig 24 december. Vi kommer att äta, ha lite fint med slalomstädning, ljus och nya dukar. På ett eller annat sätt blir det så för konceptet är klart. Bara att röra sig med floden.
Go with the flow.
Jag tänker att det kostar mer energi att hitta på nytt just nu.
Vi har omsorgsfullt valt en god, liten skinka. För det doftar när man grijerar på lillejulafton. Vi har köpt fin gran, står fortfarande ute.
Vi har burit ner julgransdekorationerna och juldukarna från vinden. Kartongerna innehåller lager från tidigare jular.
Elliot har satt upp julkrubban.
Det är samtidigt både här, nu och då. Många minnen är förknippade med just dessa ting. Från tidigare år, från mammas pyntande på julnatten. Så jag klär på mig en julaktivitetsdress som är klar, bara att kliva in i.
Så det är igång som vanligt.