Kattankar i vintern

Blogg

Det är bara att vänta och det är jag bra på. Väntar med ögonen halvslutna och öronen rör sig efter ljud. Avslappad och ändå på min vakt. Här inne i min soffhörna händer absolut inget så jag kan ha lägsta beredskap.
Kan komma besök med hundsällskap. Händer nästan aldrig, men när det händer vill jag inte finnas tillgänglig. Hundar är framfusiga, kommer där med sin blöta nos, alldeles inpå och ska undersökslukta. Och svansen piskar hit och dit. Syns hur arga dom är. Då skyndar jag mig iväg. Vill inte träffa någon som är så ohyfsad i mitt eget hem!
Kan komma små människor, småbarn. Dom går rakt på. Klappar utan att fråga först! När dom blir större har dom lärt sig den rätta tonen. Det är jag som bestämmer hur vi ska umgås och passar det inte så går jag.
Så måste jag kolla vad DOM gör. Öppnar dom kylskåpet, ser dom att mina matskålar är tomma? Ibland måste jag stiga upp och berätta. Stryker mot benen och lägger mig framför fötterna. Inte direkt hungrig. Mera en principsak.
Just nu är det kallt och mörkt utomhus så jag har det bra där jag vegeterar i min soffhörna. Fast iband måste jag ut och gå på toa. Då tycker jag att dörren ska öppnas för mig. Det är väldigt behändigt att jag kan gå ut och in som jag vill genom mina egna dörrar. Men det är mer värdigt att bli utsläppt genom en riktig dörr. Jag får bättre öveblick och hinner plantera min promenad. Känna hur det är! Då händer det att nån av DOM puttar lite på mig. Stressar lite oförskämt.
Bäst när någon av DOM är ute med mig så jag kan visa mina skutt och min trädklättring.
På sommaren är det så skönt att sova ute. Ha koll på något att jaga/fånga. Går bara in då och då för att ta lite mat och vatten.
Så har jag det. Rätt bra på det stora hela.
Begriper bara inte varför det måste vara så mörkt och kallt här ute nu när jag vet hur det kan vara!
Det borde DOM göra någonting åt, hälsar katten Figge.