Kriss kross

Blogg

Jag är nu på fjärde dagen på mitt korsord. Har det framme hela tiden så att jag kan smyga på det. Två envisa ord kvar.
Jag är dålig på korsord tror jag, men jag kämpar envist. Inbillar mig att det är bra hjärngympa för en som hela tiden tappar ord.
Först fyller jag i det som liksom faller sig själv. Sedan tar jag några som man måste grunna på. Konstruktörerna komplicerar ofta ordflätorna med ordlekar och ordvitsar. Där är det bra att bli bekant med hur just denna konstruktör tänker. Måste vara komplicerat att få ihop ett korsord som stämmer på alla håll! Hur ser det ut i hjärnan? Har de rutsystem där?
Jag använder Google för synonymer och företeelser jag inte känner till. Hjälper en liten bit, men mycket återstår. Då får jag lägga åt sidan, låta vila ett tag. Konstigt nog hjälper det. Efter några timmar återses vi, korsordet och jag. Löser alltid några ord till, lätt. Verkar som hjärnan bara krampat lite och pausen får det att släppa.
Andra låsningar förblir låsta, alltmer ju mer jag grubblar. Då blir jag irriterad. Tänker att det måste vara något fel på korsordet.
Inser att det inte kan vara så. Jag får börja sudda ut tidigare självklara lösningar för det stämmer inte. Denna mer ödmjuka strategi hjälper och jag erövrar lite till. Ibland lossnar flera ord, ibland bara några enstaka.
De rätta lösningarna är ofta löjligt lätta och självklara.
Javisst!
Det mest irriterande är när det bara blir några enstaka ord kvar. Trots alla mina upparbetade strategier!
Korsord är ett avkopplande sätt att göra ingenting.
Andra problem ger vika för att jag inte kan komma på vad som menas med ”blir upprymd”. Har det med att bli glad och upplivad att göra eller med rymden? Eller hur man blir som glad?
Fast på något sätt liknar det annan problemlösning. Lösningen kommer när man slappnar av och släpper fram den. När tillräckligt har dansat runt i skallen.
När det är moget!