Lagom är bäst

Blogg

Så är det det här med lagom.
Vi brukar lite generat anse att ordet är typiskt svenskt och det är lite pinsamt. Varken för mycket eller för lite. Precis som man älskar sina föräldrar så är dom samtidigt lite genanta.   På så vis älskar vi vårt svenska lagom. Utomordentligt praktiskt.
Om man har ett dolt funktions hinder så är det praktiskt om omgivningen känner till det. Men man vill inte få medlidande.
Missförstå mig rätt. Min pappa som hade ett tydligt handikapp tyckte väldigt illa om att bli ” ynkad ” för det.
En tidning toppade med rubrik: ” Trots sitt handikapp……” Och skrev om hur han klarade yrkesliv och familj med skena på benet och kryckkäppar. Det är inte synd om mig, bara så j..la opraktiskt, tyckte han. Förmodligen ville han inte i första hand bli identifierad med sina tillkortakommanden.
Det är rationellt i någon mening att beskriva någon som synskadad, men bara om det har relevans för det man vill berätta om. Det finns absolut många fler viktiga aspekter på den personen, som är värda att ha med i ditt möte.
Tänker på Gustav som förskolepojke, när vi mötte en man med extremt korta armar, som en neurosedynskada, vid stationen i Sölvesborg. Mannen hade en bärbar appledator i väska med sig.
Gustav tittade intensivt på mannen och jag vet att barn i hans ålder ofta säger rakt ut vad de tänker.
Så säger Gustav till mannen: ” En sån dator har min pappa också. ”
Det var vad han såg medan jag var fixerad vid den korta armen.
En flicka kom till skolstarten i elrullstol, vilket väckte de nya kamraternas nyfikenhet. De drogs till henne med sina frågor. När de skulle skiljas åt den dagen sa flickan : ” Hej då, vi ses imorgon så får ni titta och fråga vidare.”
Hon gled in som en i gänget, hur naturligt som helst. Barnen visste hur det var så det var inget konstigt med det.
Här tycker jag att lagom är bra. Tryggt att veta att omgivningen vet, bara så.
Det är både lagom och praktiskt.