Makt och teknik

Blogg

Så bekvämt det är! Jag bara sitter i min stol och riktar den mot TV-n så går den igång eller stängs av.
Hos oss har vi en svart som får igång apparaten och en vit som kan dirigera kanal och volym.
Så finns det en annan liten sak som dirigerar Appletv. Om jag rör den händer saker snabbt och obegripligt. Vi är inte kompisar den och jag. Ber om hjälp så kommer någon med bättre förhållande till denna teknik och ställer till rätta..
Ju äldre jag blir desto mer beroende av tydlighet blir jag. Snabbt överstimulerad om det radar upp sig en massa val på skärmen. De ska styras av ett antal knappar på remoten också pilar och OK. Jag kopplar inte! Så jag har lärt mig några säkra vägar. Kommer jag utanför hamnar jag ohjälpligt i diket. Och ur det kommer jag inte utan hjälp. Kan inte ens läsa instruktionerna!
Unge Elliot tar snabbt över och fladdrar lite med fingrarna så är det klart. Allt återställt och flyter på som det ska. Jag har vant mig vid att betrakta det hela som ett hokuspokus som jag inte ska blanda mig i.
Ytterligare en vit apparat har en gul knapp som styr värmefläkten. Det finns flera knappar, men dom bryr jag mig inte om. Det blir bara trassel.
Den nya telefonen är fortfarande lite farlig. Har ingen bra väg till ens grundläggande funktioner så jag chansar vilt när det ringer eller när den blinkar rött.
Kan nämnligen inte läsa bruksanvisningar/ instruktioner utan måste alltid tillämpa ” learning by doing ”.
Läs, ropar Jan till mig.
Kan inte, läs själv! Därmed tog konversationen slut och återkommer nästa gång det ringer.
Jag förorsakade mycket förväntansfull munterhet när jag skulle faxa på den tiden det begav sig.
Kolla, väste någon åt mina bataljer med tekniken. Visste att det var krångligt och öppet för fel. Var modig, tänkte jag och gjorde alltid fel.
Förr brukade jag alltid få affärens burkapparat att fungera när jag var duktig och lämnade burkar.
Tuut, personal till burkapparaten ropades det ut i högtalarna. Numera har det blivit lättare så inte ens jag kan sabba den tekniken.
I vår familj kallas den vita remoten, som styr kanaler och volym för maktapparaten. Eller Maktis för med en i min hand bestämmer jag över aftonens program.
Eller tänk hur hjälplös man är när Maktisen ligger under en kudde i soffan. Kan inte välja.
Sitter där hjälplöst hänvisad till det som för tillfället visas.
Jag gillar att bläddra, fladdra igenom utbudet. Reklampauser kan man fylla med att fladdra lite.
Jag avskyr när Jan har Maktisen eftersom han fladdrar så snabbt.
Då försöker jag avväpna honom, sno åt mig Maktisen och få makt över skärman.
Så är makten fördelad och utövad framför vår TV.