Möjligheter

Blogg

På naturmorgon igår pratade de om att koltrasten drillade i nattmörkret på Östermalm nu.
I november!
Man kan även höra taltrast, gärdsmyg och rödhake nu i vinternatten. Det händer i en miljö som är artificiellt upplyst, som staden. Där är det också lite varmare med alla uppvärmda miljöer.
I vinet, som klättrar på väggen på Västergatan, bor många fåglar. Där hörs koltrast ofta i natten, som en hälsning från en annan tid. De lever i sin egen tideräkning i gårdens micromiljö.
En gudomligt vacker drill och sång som jag önskar att jag kunde stämma in i. Men jag är en äldre kvinna på dryga sjuttio och har förlorat barnets omnipotens. Ett litet barn kan allt. I tanken är allt möjligt.
Sedan blir man tråkigt realitetsanpassad. Man provar bara det som är möjligt.
Därför blir det barnen som får driva miljöfrågorna för sin framtid. Tänker jag.
Vi är fulla av vad som är omöjligt. Det går inte. Det är inte lönt. Deviser hämtade ur den blekingska folksjälen.
Tron på möjligheter kan förflytta berg av invändningar. Eller invändningarna dyker inte ens upp, finns inte.
Så är det så blir det helt enkelt.
Så vad kan jag då göra? Heja på barnen, heja på deras framtid!
Beundra, älska, mata och hålla med torra fötter.
Sätt inte upp onödiga hinder.
Kan koltrasten drilla i vinternatten så är allt möjligt.