Morgonfrid

Blogg

Denna ständiga strävan efter frid. Inget ska störa. Inte ens det som är ogjort. Som ska eller bör göras. En jämnvikt i tillvaron. Så blir det tråkigt. Vad göra nu. Aldrig nöjd ändå.
Pappa sa alltid att han måste jobba undan mycket för att det som var ogjort störde. Han älskade att bo här på Torsö. Satt bland sin böcker, tittade på dem och sa, att detta är mina kompisar. Tog fram någon då och då och bläddrade.
Eller satt på altanen och tittade ut mot havet.
Tänk att jag får bo här och vara här varje dag.
Han kunde också stanna i ögonblicket när han åt en god sås.
Jag är rätt bra på såser, alltid ör att hedra honom.
Askan efter honom finns i havet här utanför i viken. Så grannen och vännen, som han brukade spela shack med slutade äta fisk härifrån. Som att äta en vän!
På morgonen vill jag sitta på min veranda och låta dagen komma. Men innan dess är det mycket att göra. Fixa några knäckemackor och kaffe. Besöka toa och klara av bestyr. Klä mig. Skyndar för att bli klar. Då kommer katten Figge och bara står framför mig. Vill ha mat upplagd och sedan ut.
Bryr sig inte om maten men den ska läggas upp. Det handlar om principer.
Skyndar för att bli klar att göra ingenting. Ibland vaknar Jan och vill ha te. Fixar oftast själv men han tar plats.
På med radion, kaffe och mackor, filt om benen. frid.
Då tycker magen inte att jag blivit klar. Ut igen. Måste klara det först. Och så vill Figge att jag ska öppna dörren när jag ändå är där.
Mitt tillvaro är full med hinder från att göra absolut igenting.
Och nu är jag här. Allt som kräver aktivitet från min sida är gjort.
Jag lyssnar på radion och tittar på fåglarna utanför.
Maken sover så det hörs och dagen gryr.
Jämnvikt.
Skönt.