Morgontankar

Blogg

Ett envist ljud.
Som en irriterande och nästan rytmisk mygga. Surr, surr
Lutar mig tillbaka och försöker negligera.
Kanske ett brandlarm i huset. Eller inbrottslarm?
Genom sömndimmorna inser jag att det är en väckning.
Funderar över grannarna. Är det uppe eller nere? Är dom bortresta och har glömt? Hur länge om ingen tar hand om det?
Får stiga upp, behöver ändå toabesök. Då inser jag att ljudet kommer från mitt kök. Där ligger en mobil och tjoar taktfast.
Gustav ska upp med sitt skolbarn och har inte telefonen inne vid bädden. Den ligger på laddning och susar enligt inprogramerad order.
Oj! Samtidigt har den envist tjatande telefonen också väckt dem genom dörrarna.
Lite sena. Tur att jag gjorde pannkakor i ottan. Innan jag somnade om alltså och blev väckt av surret.
Lite sena på morgonen handlar oftast om fem minuter mer brukar man inte ha att vifta med nu i vintermörkret.
Sommartid i all ära, men här i mörkret borde inget skolbarn behöva börja före nio. Inte barnvänligt att ramla iväg i kyla och mörker som det är nu.
Här i Malmö möts man på mornarna av tappra föräldrar och barn på väg. Barnen åker i flaket på cyklen. Föräldrar som trampar med påbyltade barn. Cykelhjälmar på!
Jag vet att vi ändå har det förhållandevis ljust. Längre norrut är det betydligt mörkare-och kallare.
Jag vet att det är mörkt på vintern, men det är stor skillnad på kunskap och faktisk upplevelse.
Jag blir förvånad varje dag nu hur det känns, fast jag rimligen upplevt det i ungefär 70 år.
Det är väl det som gör att vi också möter det återkommande ljuset som en alldeles ny upplevelse.
Jag tillhör de lyckligt lottade som har ett hem att vara i, har sovit i en säng. Det är inte självklart för alla ens på dessa kalla breddgrader.
Det behöver man bara lyssna på dagens nyheter för att få veta.
I denna världen har jag fått en vinstlott!