Oro

Blogg

Det är så vacker pianomusik på radion. Lugnande och rogivande.
Annars är jag specialist på oro. Jag blir orolig om jag inte oroar mig. Hur skulle det gå? Jag tror att jag ser lugn ut, säger inte så mycket, men inne är det ett nätverk av oro på många olika nivåer.
Världen, klimatet, Trumps krumpsprång, behöver avmaska katten Figge, trappan ut är hal idag, har mina Afrikaresenärer kommit fram, när ka jag ta gravlaxen ur frysen idag och så vidare. Förr kunde jag kanaliswra ut min oro i aktiviteter. Jag till och med dammsög. Idag har jag tömt diskmaskinen och bryggt mitt morgonkaffe.
Annars blir oron större när man inte kan agera ut för att man inte är så rask längre. Då kan oron ostört arbeta vidare.
Så jag tänker att denna oro måste ha någon funktion och jag delar den säkert med andra kvinnor i min ålder. Jag bär den kanske liksom gråterskor ute i världen kanaliserar sorg för andra.
Då gör ju denna tankeoroskraft någon nytta. Jag kanske bär den till andra.
För den närmaste kretsen är den irriterande och kontraproduktiv.så jag får hålla igen.
Tänker, undrar om han har tagit med nycklar? Men säger inget. Så jag har lärt mig att hålla inne. Men någonstans tänker jag nog att det är tur att jag oroar mig så han verkligen får med sig nycklarna!
Så jag får fortfarande bära min oro för att hjälpa världen och familjen.
Hur skulle det annars gå?
Vågar inte prova!