Oro

Blogg

Nu knoppas den igen, novemberkaktusen. En till har jag som kommer med knoppar så det blir fint så är före jul.
För övrigt oroväckande nyheter inför den kris vi befinner oss i. Jag höll på att skriva annalkande kris. Men det är ju fel. Vi är mitt upp i!
Om vi genomför planerade projekt passerar vi ganska snabbt treprocentsgränsen beträffande utsläpp. Passerar tippingpoint och det är kört.
Vi ångar vidare som ett skenande lokomotiv. Fortfarande full fart fram trots att inbromsningen borde startats igår. Inbromsningssträckan är väldigt lång. Tar tid!
Det jämrande ljudet från en bränd koala. De hinner inte undan de rasande bränderna i Australien. Drar fram och hotar även människornas boplatser.
Någonstans tror vi att det går att fortsätta som förut medan vi pratar om förändringar.
Vi vill fortsätta köra våra bilar, fast vi kan ändra bränsle, bara det inte blir för dyrt.
Hur jag än gör har jag rumpan bak.
Hur ska dagens politiker se ut, som ska stå över storkapitalets krav på kortsiktiga vinster, jobbförväntningar och härochnulösningar.
Finansinstituten tror inte på att vi kommer att göra något åt det hela så det är lika bra att tjäna så mycket det går så länge det går?
Vi dansar blint vidare kring guldkalven.
Hoppet står till barnen och de unga. I flera länder uppstår rörelser bland dem som lyser som ljus i det övriga mörkret.
Begränsa allt som fodrar fossila bränslen!
Tänk efter före, medan det fortfarande finns något före.