Rädsla

Blogg
Går in i årets sista månad, som leder mot jul, nyåret och årsslut. Ljuset ska återkomma! Men det finns smolk i bägaren.
Jag har aldrig varit så orolig över någonting som jag är nu. Hela tiden en övehängande katastrof som vi själva ställt till. Berättas på nyheterna varje dag. Och så dessa makthavare som sticker huvudena i sanden. Önskar jag kunde också. Men det går inte och vad kan jag göra? Blandar känslor, blir ledsen och arg huller om buller.
Tänker på när jag var liten, ett barn, och man skulle dela rättvist.
Tre glas att fördela den goda saften i. En skvätt här och en där, hit och dit tills lonjerna är precis jämna.
Eller godis, nonstop räknas och fördelas i tre högar; ibland exakt lika många av respektive färg. Komplicerat, men då väldigt avgörannde för sämjan mellan oss.
Nu har vi redan förbrukat de orättvist stora högarna. Men för klimatets skull måste vi alla begränsa oss!
Dom som inte varit med förut ska inte få mera nu. Det går inte. Och för oss tar det tid att backa. Vi pratar och tänker vad andra ska göra, samtidigt som vi fortsätter som förut.
Hjälp! Här behövs någon omutligt rättvis vuxen, som bestämmer.
Men det går ju inte, vi kan inte lämna över besluten på det viset. Vi måste klara detta själva annars leder det till ett samhälle som vi inte vill leva i.
Mycket står på spel. Det blir förlamande för mig.
Men jag kan bara leva en dag i sänder. Försöka så gott det går i min verklighet.
Och stänga av nyheterna ibland för att hämta kraft, bli konstruktiv och orka.
Måste tro att vad jag gör och att min röst har betydelse. Att jag kan delta i en rörelse mot förbättring för framtiden.