Språk!

Blogg

Så gick det åt skogen för May med Brexit. Utan att ta ställning i sakfrågan kan jag inte låta bli att beundra det jobb hon lagt ner. Envist, dag ut och dag in har hon försökt företräda sina väljare. Måste kännas som att springa maraton utan att veta när det tar slut.
Och så har vi vår talman. Med föredömligt tålamod har han lotsat våra politiker i diskussion efter diskussion. Lite lätt otålig och uppläxande nu i den sista vändan när alla trodde att det var klart.
Onödigt, tycker jag, av liberalerna att inte nöja sig med det uppnådda. Måste markera och trycka till. Dålig respekt!
Den som gapar efter mycket mister ofta hela stycket.
En hund hade ett väldigt fint ben i gapet. Då han ska gå över en spång speglas han i vattenytan. Ser en hund med ett fint ben i gapet. Öppnar käften för att ta det och då, plums, faller stycket ner i vattnet.
Tänk på det liberale Jan. Du kunde nöja dig med vad du uppnått! Finns ingen anledning att markera. Det räcker nu!
Jag har full respekt för att vänstern i detta läge måste reagera.
Och ändå, vad bra vi har det, trots att det tar sån tid. Demokrati måste få den tid som behövs varje dag. Erövras varje dag.
Vi kan inte leva i ett samhälle där grupper vill skaffa sig makt och inflytande genom terror och våld.
Nu har 15 människor mist livet för att vettiga arenor för samtal saknas. Och hos dessa terrorister saknas vanor och språk för en annan argumentation än våld.
Tänker på det när jag ibland känner mig lite otålig.