Tid

Blogg

Äntligen infinner sig vändpunkten. I denna veckan återkommer ljuset. Kajor och kråkor kalasar på bollarna vid fågelbordet. Hänger och håller balansen med viftande vingar. Och i Polen är man överens om skogens betydelse för bättre balans i vår koldioxidhalt. Det är visserligen trögt men allt man kan komma fram till är bra för framtiden. Den framtid vi hoppas på. För varje stund sitter jag här och gör ingenting samtidigt som jag rör mig in i framtiden. Allt går i sin takt varken snabbare än långsammare. Tiden är som den är. Men den kan vara. Tid är relativ i min upplevelse. Brått, hinna mycket på kort tid, då är fem minuter kortare än när man ska vänta. Fem minuter när man är hungrig och ska micra mat! Det är lång tid! Hamna bakom någon ovan förare som inte kör ut. Står där och tvekar och släpper förbi. Va f-n väser en mig närstående förare. Blänger och väser! Jag har roar mig med att kolla hur lång tid? Oftast bara någon minut, men det låter som en katastrofalt förlorad lång tid. För när jag hastade igenom stan tyckte jag att rödljus var rätt skönt. Fick en micropaus bara stå en stund och titta. Att lugnt acceptera och till och med bejaka det man inte kan påverka är bra och minskar stress. Så jag sitter här och beundrar vår vän, den färgrika hackspetten är på besök, och dagern är kommen så jag kan njuta.