Tiden

Blogg

Citat från Madeleine L’Engle (1919-2007) :
”Det bästa med att åldras är att man inte förlorar alla andra åldrar som man varit i.”
Så jag har ju en rikedom att hoppa runt i som den 71-åring jag är.
Ofta är det barnet i mig som dominerar. Kanske för att det var viktiga och nya upplevelser i den åldern.
I kroppen kan jag känna hur det är att slå en kullerbytta. Kan till och med tro att det fortfarande vore möjligt. Och eftersom jag inte testar så kan jag behålla den illusionen.
Jag minns hur det kändes att gå uppför trapporna på Erikstorpsgatan i Malmö utan att hålla i vare sig mamma eller räcket. Bredvid mig gick min nya vän i huset. Hon var ett år äldre. Jag var drygt tre år, hon fyra. Så det var viktigt att gå utan att hålla i sig för att vara stor. Det var ju brått att erövra världen.
På gården ett myrbo att utforska intill granntomten. Där låg en gammal bebodd villa som ganska snart revs. Utanför var världen farlig. Jag blev påsprungen/knuffad av en stor pojke så jag föll i hundbajs vid ett träd. Så stora pojkar var något att akta sig för länge.
Känslan att stå på en åkbräda på lillasysters sittvagn när mamma hade brått. Tre barn, tripp, trapp, trull. En i vagnen, en på ståbrädan och en småspringande stadigt i handen. Så tog vi oss fram ner mot centrala stan.
Och så fasan när mamma skulle avlägsna någon lite smuts/kladd i ansiktet. Hon tog lite saliv på sin näsduk och gned. Urrk!
Blåsten i Malmö. Bilen på Nils Forsbergsgatan vars dörr flög av i en kraftig vindby!
Sinnet är öppet och mottagligt, spektakulära upplevelser blir kvar. Tänker på de barn , som bytt land och kultur i småbarnåldern. Inget vant och stabilt.
Beslutsamma men osäkra föräldrar.
Allt för små barn är nytt och upplevs intensivt.
Nu liknar den ena dagen den andra, speciellt under denna mörka årstid. Vissa dagar har jag svårt att minnas vad jag åt till middag under gårdagen.
Så ibland har jag många tidiga upplevelser tillgängliga samtigt som säkerheten i nuet svajar.
Så vi skriver dagbok. Vilka vi träffar, vad vi äter bland annat. När vi läser bakåt i boken upplever vi en förvånande regelbundenhet i val av aktiviteter och middagsmat.
Det är kanske därför det numera flyter ihop. Åren går och skådespelerskan i The Crown byts ut för att illustrera drottningens åldrande.
Mitt åldrande lunkar stadigt vidare.
Nu måste jag hålla ordentligt i trappräcket för att gå säkert i trappor.