Tomtar på loftet

Blogg

Skickat från min iPadIgår var sotaren här och förberedde. Om ni tomten kommer den vägen? Så är vägen i alla fall klar. Våra tomtar brukar komma vandrande på vägen med en lykta handen på julaftons kväll. Han är märkvärdigt lik någon herre i sällskapet som fått en oemotståndlig lust efter en aftontidning och fick ge sig iväg för att köpa. Missar alltid tomten precis.
Förr då vi bodde på Västergatan kom han vandrande i parken och så in köksingången över gården. Det var väl så att därför kunde han inte inte hinna med England och USA också på kvällen. Så han fick sela renarna och fara ut i världen och ta sig ner genom skorstenen och stoppa julklapparna i upphängda strumpor.
Den riktiga tomten lär ska bo i Finland så dit ska man skriva med eventuella önskemål. Om man varit snäll förståss annats blr det ingenting.
Hur är man snäll? Lydig och lätt att hantera. Eller en självstänig person som tänker själv på vad som är rätt och fel. Och det i sin tur är en komplicerad fråga. Det är kanske inte alltid bäst att följa överheten utan att ifrågasätta.
En lyckad julaften har man skrämt de yngsta barnen med en pappalik vitskäggig gubbe. Och ingen pappafamn att krypa upp i. Pappa har skägg och pratar konstigt bullrande. Mot denne figur knuffas det stackars barnet för att ta i hand.
Alla denna kväll medverkar i luret, även de vanligen mer pålitliga äldre syskonen. Så vad ska jag tänka? Det är kanske en riktig tomte som klätt ut sig till nästanpappa?
Alla andra dagar får barnet lära sig att det är fult att luras/ljuga.
Förvirrande och konstigt. Men han har grejor med sig. Paket som avleder från den konstiga situationen.
Tror du på tomten?
Ja vad ska man göra, alla blir så glada om de får lite tindrande barn ögon på julafton så det kan man väl unna dem. För på julen ska man vara snäll och ge folk vad dom vill ha.