Vintermorgon

Blogg

Alltid lite sena. Val av kläder, sminkning och frukost i köket. Pappa har burit in frukost till mamma. Kaffe, tunnt skurna kavringskivor med ost. Allt buret i en smal korgbricka in till hennes sängkant tillsammans med morgontidningen. Pappa kunde manövrera den tillsammams med sina kryckkäppar. De flesta vardagsmornar såg ut så. Skönt tyckte vi, för mamma hade ett dåligt humör på morgonen och skulle helst hållas undan i sitt gemak tills hon kunde kliva upp i lugn och ro när vi andra lämnat huset.
Så var det att ta chansen.
Kan du skriva på min frånvarolista? Pappa skrev på. Mamma hade anordnat förhör, men pappa accepterade mensvärk som skäl när vi sa så.
Och så behövdes lite pengar till fika. Ja, ja, sa pappa och halade fram lite om han hade växel.
Nu är ni väl lite sena, tyckte han. Jag kör er, ska ändå köra.
Han körde till jobbet några kvarter bort eftersom han förflyttade sig långsamt med sina käppar.
Javisst, sa vi glatt. Så hann vi till morgonsamlingen i aulan å Källängens läroverk.
Lite samling med ofta religiösa inslag. Vi som bodde på ett visst avstånd behövde bara vara med på hälften. Ännu längre bort så var det frivilligt, närmare var det obligatoriskt. Så var det på läroverken och gymnasierna i hela Malmö.
När vi tog oss dit för egen maskin kom vi ibland för sent. Då var ingången låst. Eldis, skolans eldare, som förresten hade rött hår, samlade ihop flocken sena. Där vatades vi utanför källardörren tills någon ansvarig lärare kom dit och slrev upp de försenade. Man fick anmärkning. Fler än tre anmärkningar påverkade ordningsbetyget, som gavs varje termin. Alla som det var reda med fick A i uppförande och ordning. En termin fick jag B i ordning på grund av sena ankomster. Väldigt pinsamt och skamligt.
Så var våra mornar med vår snälla pappa.
Har ofta tyckt att dessa mörka, kalla morgonstunder var omänskliga att kliva ut i. Speciellt i snö med högklackade skor!
Det var en annan tid då skolan även skulle markera för uppförande och ordning.
Att bli diciplinerad inför ett kommande yrkes- och vuxenliv!
Så var det då och vi hade lyckligtvis en lojal pappa, som hjälpte oss. Annars hade det inte gått!