Despoten

Blogg
I detta hus härskar katten Figge som en mild, men beslutsam despot.
Han tjatar upp mig varje morgon inför sin tomma matskål. Först ett lite diskret. Påpekande som blir till ett demonstatinståg med flaggor och trumpeter. Går gärna nära framför så jag håller på att snubbla över honom.
När jag till sist lyder och fumlar fram innehållet ur en kattmatsburk ner i kattskålen så sniffar han lite eventuellt med en liten smakslick. Sedan lämnar han scenen. Ut genom kattluckan med en beslutsam smäll.
Fixa frukosten nu så jag kan gå ut!
Jag vet inte om det har med rumstemperaturen att göra eller bara är en maktdemonstration. Jag försöker vördnadsfullt fråga, men jag har inte med saken att göra anser han.
Det händer att jag lyckas smita ut på verandan. Uppenbarligen svälter han inte ihjäl. Då tar han till storsläggan. Går in och klagar hos maken som genast lyder.
Stackars Figge, ger hon dig ingen mat!
Det är MAKT!
Jag kan hoppas på nybryggt kaffe, det får jag fixa själv.
Men katten kan kommendera och lyckas även så split mellan oss o morgonstunden.
Du ser väl att han vill ha mat?