Dröm

Blogg

Nu måste jag samla tankarna.
Först höll jag på med något som involverade Evert Taube. På riktigt alltså. Han väntade i bakgrunden på att jag skulle avrapportera till honom. Vad minns jag inte, men viktigt var det.
Efter kisspaus blev jag pizzabagare. Jag höll på med en enorm deg. Spänstig var den så jag fick slänga hela mig på den för att liksom knåda den. Någon vänlig man hjälpte till. Det var inte min man, men han var närstående på något sätt.
Så skulle jag gå iväg ett ärende, lämnade pizzadegen åt min bekant och gick in i nästa rum.
Där satt en kvinnlig bekant med några herrar vid ett cafebord. Där kommer hon sa min bekanting och herrarna lyste upp. Just mig hade de tydligen väntat på.
Jag slog mig ner, nyfiken på vad de ville.
Det visade sig att de ville att jag skulle bli långtradarchaufför.
De var så entuseastiska att jag liksom drogs med. Såg mig själv manövrera en enorm bil och trodde på det hela.
Men sa jag, jag har ju inget körkort.
Oj, sa de och tittade på varandra. Hon har ju inget körkort.
Sedan måste de resonera. Verkar som de funderade på att låta mig börja med att ta körkort och sedan utbildas vidare. De var fortfarande övertygade om min lämplighet som långtradarchaufför och beredda på att satsa på mig.
Någonstans där steg jag upp. Och här sitter jag med en härlig känsla att inget är omöjligt om det finns folk som tror på en.
Det känns som en bra känsla inför den nya dagen.!