Herre på täppan

Blogg

Sitter här i min skakis matsal. Elliot är lämnad i skolan med gymnastikpåse och allt. Himlen är ljust blågrå. Kan bli en fin höstdag. För det är vad det är. Obevekligen höst! Skördetider. Jag har släppt alla ambitioner. Köper färdigt det mesta, ättiksgurka och sånt. Koker på sin höjd ihop lite jardgubbsylt. Det var jätteroligt att fixa och lägga på burk med etiketter och allt. Kändes duktigt och man ingick liksom i skaran duktiga husmödrar -och så Ernst förståss. Han är både snygg och duktig. Tar vara på och lägger in allt. Ständigt nya recept. Så an han både sy och snickra dessutom. Jag har ännu inte träffat någon äkta make som är glad för honom. Han är bara för mycket och hans förträfflighet väcker irritation hos många män. Inte för att de vil vara sådana utan för att han är omtyckt av många kvinnor. Det finns bara en plats på toppen och den är min.
På Österportskolan i Malmö fanns en lek, som traderades genom generationerna. Herre på täppan.
Det var en ganska bred planka, ned gjuten i asfalten under ett litet regnskydd. Under alla de år jag arbetade där, och de var många, från sent 70-tal nästan tills jag slutade 2015 såg jag barnen leka samma lek där på rasterna. Det gällde att balansera på plankan samtidigt som andra trängdes och försökte överta platsen. För det mesta en lek som genomfördes med hänsyn och utan bråk. Reglerna var givna. Gällde att erövra platsen ” on the top of the world.” De flesta var pojkar och man gav upp sin plats när den blivit för vinglig. Ibland fanns det de som busade på ordentligt och då kretsade rastvakterna omkring och förmanade. Leken fanns kvar tills brädan försvann i någon skolgårdsrenovering under 2000-talet. Nu är det inte längre någon som minns och ingen bräda att konkurrera om.
Inressant att det faktum att man måste putta lite på någon för att erövra deras plats var så inspirerande.
Många män vill väl putta lite på den förträfflige Ernst för att få den egna platsen i solen hos sina kvinnor.
Fast vi kan mer. Vi kan gilla Ernst, för han är duktig, och älska er mest ändå! Alltid Herre på täppan.