Klagan

Blogg

Jag är förvirrad och ledsen. Det går så fort . Kan snart inte klara nåt. Och det jag skulle kunna klara vågar jag inte. Mitt självförtroende är inte där längre. Jag får väl ta det lite lugnt och jobba från här och nu, vilket innebär att sitta stilla i båten. Då kan den inte kantra i vart fall. Orkar inte med fler golvplask så jag undviker dem helt. Vi säger inte så mycket. Kanske av rädsla att säga fel.
Just nu känns det bäst att bara tiga. Orden kommer väl så småningom.
Vi får dag efter dag med högsommar.
I år har jag inte badat alls. Lusten har inte funnits.
Men jag njuter av badande barnbarn, som sprider livsglädje. Den skvätter på mig och får mig att minnas.
Det krispiga morgondoppet, hettan i kroppen ger mig vingar!