Missar

Blogg

Ytterligare hösttecken är att TV-serierna drar igång. Nu är det mörkt på kvällarna och TV-tablåerna är fulla. Varje kväl något man ska se för att inte missa.
Nu är det ju inte riktigt så, eftersom man kan se det efteråt på något Playprogram i en app på datorn. Det är jättebra, fast fel. Jag är så rigid att jag vill ha kvar känslan av att se tillsammans med andra, som tittar i sina höstmysiga vardagsrum. Det andra känns fuskigt och lite ensamt att kolla före eller efter för att man missat. Man förlorar liksom fart i debatten som kommer i tidningarna efter.
Min mamma lyssnade på P1 hela dagarna och såg på TV på kvällarna. Alltid lite jäktad av detta att hinna med.
Tyst, jag ser på TV/hör på radion, kom det från henne, när man kom klivande mitt i något. Men hon kunde släppa. Det fanns ju repriser. Att se repriser är inte fusk. Det är planering.
Jag blir också lite stressad när jag missar favoritserien, men jag klarar det genom att tänka konstruktivt tycker jag.
Det kommer alltid att finnas något man missar och det kommer alltid något nytt att gilla. Likadant med reklamerbjudanden i reklambladen. Tag chansen nu! Och då vill jag det och det är det som är meningen tänker jag rätt lugnt. Det kommer alltid något nytt frestande.
Spring inte efter bussar eller karlar, sa någon klok kvinna.
Det kommer alltid en ny. Och så är det ju.
Sedan vet man inte vilken törn livet hade tagit om man hann med bussen eller fick kontakt med drömmannen.
Medan jag filosoferar över det kan jag vara nöjd med hur det blev, när det nu blev som det blev.
Eller?