Mörka ljuset

Blogg

Jag tror att det var Wiktor som sa :” Mörka ljuset.”
Poetiskt, men man fattar vad han menar. Ljuset finns där i mörkret. En tröst idag när höstmörkret förstärks av den regntunga himlen.
Att vara inne och lyssna på regn smattrande mot rutan är också njutbart. Ännu mer att ligga på vinden och lyssna på smattret mot plåttaket.
Och regnet behövs. Det är torrt långt ner i sandjorden. Inga kantareller, trattisar eller trumpetsvampar i år. Kanske en och annan brunn får välbehövlig påfyllning.
På Holmen finns en kulle varifrån man har utsikt över hamnen och viken. Dit brukade någon av pojkarna inbjuda farmor och farfar på promenad.
” Kom ska jag visa hela världen,” löd inbjuningen, som de alltid nappade på.
Väl uppe svepte sagde gosse med armen och sa:” Titta, hela världen!”
För ett stadsbarn var väl den vida vyn över Torsöviken som en helavärldenupplevelse.
Farmor och farfar tackade för upplevelsen genom att gå med gång efter gång.
Spänstiga långt upp i åren.
Så småningom kunde farmor Lisa bara ta sig fram på cykel.
Det gjorde hon med besked. Fanns det billiga toarullar i storpack kunde hon balansera dem på sitt åkdon från Kronprinsen och hem.
Tänker på henne när jag ser vad indierna på TV balanserar på sina cyklar.
När hon hjälpte mig i trädgården var hon stark, men det fanns gränser även för henne.
Hon grävde om med stickspaden och blev trött.
” Jag är ju ändå 75,” sa hon.
Der var lätt att glömma ålden med Farmor Lisa. Hon var liksom evig.
Men mörka ljuset är tillfälligt.
Bakom finns det ljusa vår ljuset.
Bara vänta och se.