Skitsnack

Blogg

Har just åtminstone delvis ”klarat magen”. Det var sköterskans dagliga bekymmer om oss; har magen skött sig? För dem som var på väg hem var magens tillstånd central. Och dessa trögheter ledde ofta till gasbildning, fisar på ren svenska. Och de ska också ut.
En gång när vi var fyra på salen försågs vi med pip därbak för att underlätta. Så vi spelade gemensamt en doftande melodi med fönstren öppna.
Jag har alltid tänkt att denna kroppsliga ovilja att lämna ifrån sig hade med snålhet att göra. Numera är min mage ofta ovillig och jag får jobba på det hela länge. Irriterande och ger en bundenhet till hemmet som jag inte önskar.
Det är min minskande rörlighet inte snålhet tänker jag numera. Pendelrörelserna i en rask promenad är det bästa.
Så kallade smygare, ljudlösa fisar är förrädiska. Man tänker att man verkligen kan smyga med dem, men det förutsätter ett större sällskap. Min mamma stod med sin stora kärlek framför en spegel, betraktade sig som ett tjusigt par. Då släppte hon en smygare. Det den inte hade i ljud tog den igen i doft. Och det fanns bara de två i rummet. Pinsamt. De blev inget bestående par.
På någon av de amerikanska presidenternas lantställe fanns plats för fyrtio gäster. Det fanns bara en toalett!
Skulle man gästa dem fick man ha en välregisserad mage.
Och så stod det:”Här får du sitta i egna tankar tills någon annan på dörren bankar.” Tänk om världspolitiken styrdes av dessa tankar?
Lite skitprat efter en trög förättning.