Slutskuttat

Blogg

Det var en gång en liten rund flicka som vandrade runt i det lilla fiskeläget på morgonen, tidigt innan föräldrarna vaknade. Men andra var vakna så hon var välkommen på många ställen i byn. Hon hade  livlig fantasi så hon berättade om sina om sina upplevelser främst med religiöst innehåll. Hon satt i de varma uteköken och fick stekt fisk, jordgubbar och grädde. Gott och trivsamt. En dag blev hon sjuk och fick åka ambulans, vilket var ett event i byn. Alla var där och besåg avresan. Hon hade svettats så att hon nu var iklädd storasysters nattlinne; blåprickig bomull. Eftersom hon var övertygad om att alla visste att blått var storasysters färg tänkte hon att alla tänkte att det var hon som var sjuk. Någon tid senare blev även pappan sjuk och kom på sjukhus.
Både pappan och flickan tillfrisknade så småningom. Pappan fick gå med skena och käppar och flickan lärde sig gå utan hjälpmedel.
Flickan bestämde sig för att verkligen gå mycket nu när hon kunde. Och det gjorde hon. Snabbt ilade hon fram. Benen gick som på en Duracellkanin. Efterhand glömde hon bort hur det var att inte kunna gå. Tills hon började falla oförklarligt. Tur i oturen att hon inte skadade sig.
Man kollade hur dessa ramlingar kom till och man konstaterade postpolio.
Polion hade funnits kvar i kroppen hela tiden och tagit över mer nu när det naturliga åldrandet tog vid.
Det går inte att träna bort, man tar bara av de krafter man har sägs det.
Inga raska promenader mer. Några lugna med kompisen Rullo går bra.
Nu sitter här en liten rund tant som har skuttat färdigt, men det får väl vara ok.
Nu har hon skuttat färdigt. Jag är glad att jag samlat på mig många tidiga morgonpromenadupplevelser.