Storm

Blogg

Idag blir det storm säger dom. Kommer från USA och bränner in här.
För mig är den klassiska stormen alltid den från 60-talet. Vi bodde på andra våningen på Västergatan. Det blåste och dundrade. Tak for av och träd föll. Vi vågade inte vara i matsalen eftersom fallande träd från parken mittemot kunde nå in i rummet. Spännande var det och vi satt på golvet och följde skådespelet. Av någon anledning kändes det säkrare att sitta där.
Elever var lediga från skolan och man avråddes från att gå ut.
Kring höghuset Kronprinsen har det alltid blåst. Det bildas kastvindar där även en relativt stilla dag. Där i närheten bodde en kompis till Annica med sin mamma. De gillade det dramatiska vädret och beslöt att trotsa alla varningar. De gick ut. Promenaden passerade den byiga sträckan förbi Kronprinsen. Så fick vår vän infallet att springa med vinden. Det blir nog häftigt ropade hon till sin mamma innan hon förlorade markkontakten.
Hon lyfte från marken och flög med vinden en bit. Det var härligt den stunden, sedan tog hon mark, rätt brutalt. Hon bröt armen på kuppen.
Gick gipsad rätt länge, men påstår trotsigt att det var det värt.
På Torsö är strömavbrott mer regel än undantag i storm. Vi har alltid beredskap med transistorradio, ficklampor och stearinljus. Dessutom är det bra att tappa upp vatten eftersom pumphuset som tar upp vattnet drivs med el.
Och så välsignar vi vår kökskamin som värmer huset med sin brasa.
En lillejulafton rätt sent gick strömmen. Katastrof. Mamma, jag och Hellbergs hade julskinka i ugnen!
Men det är en värdslig sak skulle Karlsson på Taket säga. Här spills inte människoliv som på andra ställen i världen.
Och alltid de mest utsatta och fattiga som inte kan skydda sig.
Orättvist!