Tid

Blogg

Försöker komma ut ur min dröm. Jag var på biblioteket i Malmö. Där satt pappa vid ett bord. Han var klädd i sin gråa älsklingströja. Han tittade inte på mig så jag fick klappa honom på armen för att få hans uppmärksamhet. Han plirade med ögonen och log vänligt mot mig. Någon i rummet uppmärksammade honom och undrade om inte han var känd för något?
Jag berättade att han under lång tid arbetat för radio och TV.
Jag har svårt att öppna ögonen och lämna Mofei armar. Det var så härligt att träffa pappa så jag har svårt att slita mig och åter befinna mig vid köksbordet på Flintbrunnsvägen.
En ny dag hotar känns det som. Det är så många katastrofer hela tiden. Det är svårt att slappna av och njuta av denna vädermässigt fina sommar.
För varmt, inte bra.
För soligt, inte bra.
Ingenting är längre som förut….. alla gamla sanningar är slut, tänker jag.
Så får jag fundera.
Är det min ålder eller tiden i sig.
Sant är i alla fall att det aldrig varit 29 juli 2021 förut. Liknande återkommer om ett år.
Och det bara ramlar vidare.