Under

Blogg

Här nere är lönnarna avlövade uppe hos Fina en kilometer härifrån hänger de oranga löven kvar. Bokskogen är vacker i all sin färgprakt.
Så länge det är en övergångsperiod finns fortfarande känslan av sommar kvar. Vi har haft underbara soliga dagar, blå himmel och en sol som värmer. Men det mörknar snabbt, dagas sent och nätterna är kalla.
Inte ens jag kan förneka hösten. Den är här. Känns rätt vilsamt att acceptera det oundvikliga.
Våra kompisar fåglarna äter så mycket vi lägger ut, snygga är de och roar mig utanför fönstret.
Nu var det väl dax att börja med långstrumpor. Innan strumpbyxornas tid hade vi livstycken med fyra strumpeband. Laxrosa!
Och så yllebyxorna. Mormor virkade laxrosa yllebyxor som vi fick till jul tillsammans med något silverbestick. Silverbesticken skulle vi samla på. Jag hade Olga och Marie och Annica hade Rosenholm. Det var praktiska julklappar som man tog emot med en otacksam suck.
Mormor hade väldigt många barnbarn. Tänk att hon julklappar alla och uppvaktade på alla dessa födelsedagar!
Långstrumporna måste fästas i gummistroppar från livstycket för att sitta uppe. Man kunde dra i dem och få en liten klatsch på låret.
Lite äldre fick man höfthållare för att fästa strumporna i. Med brodyr och spetsar. Ovanpå det mamelucker för att hålla rumpan varm. Och så första bh-n med gummiband i ryggen. Djärva retfulla killar tog tag och smällde på ryggen.
Varje kvinna med självaktning skaffade sig en Spirella. Det var en korsett som formade figuren. Smal midja och stora bröst. Det var bara sportiga gymnaster som tränade till sig en kroppskorsett.
Giv mig en kvart om dagen sa den manlige kroppsbyggaren och visade den ideala kroppen man kunde sträva efter.
Och här sitter jag som en soffpotatis och filosoferar över den annalkande hösten.
Jag kan tänka fram och tillbaka. Det blir som det blir ändå.
Hösten och vintern kommer och då behövs dessa praktiska men oromantiska strumpbyxor.